Jag är tillbaka på mitt gamla jobb igen, kungliga karolinska som det kallas ;) I onsdags och torsdags så jobbade jag kvällspass där, 13:30-21:30, skönt med en mjukstart och slippa tidiga morgnar.
Under tiden jag var mammaledig så började jag tvivla på om jag verkligen ville jobba inom vården. Är det verkligen det jag vill syssla med, hade även funderingar på om jag skulle gå klart min utbildning eller om jag skulle göra något helt annat. Det var en av anledningarna till att jag valde att gå tillbaka till jobbet tidigare, dels för att jag kände mig instängd här hemma och sen var det så tråkigt att hålla på med alla hushållssysslor (tvätt, disk, handla, städa). Att vara hemma med Julia älskade jag, att se henne utvecklas och kunna vara med henne hela dagarna var helt underbart!
Men jag ville känna om samma glöd för att vårda svårt sjuka och skadade fortfarande fanns där :)
Så hur känner jag nu när jag varit tillbaka då?
Det var som att allt föll på plats när jag var och hälsade på jobbet fredagen innan jag skulle börja jobba igen, när jag kom till avdelningen så kände jag mig nästan som hemma. En heltids tjänst på KS innebär ju nästan lika mycket tid på jobbet som hemma om man räknar med restid ;) Jag längtade verkligen tillbaka till korridoren, alla kollegor, träffa alla patienter mm Det som jag däremot känner mig less på, det är all omvårdnad av patienterna. Jag tycker själv att jag jobbar och utvecklas bäst i akuta situationer. När det kommer en patient direkt från ambulans/helikopter som behöver omedelbar omvårdnad och efterföljande vård/kontroller. Visst är det roligt att kunna finnas där och göra allt för patienten och även hinna med det lilla extra för varje individ, men det har jag gjort nu i så många år så det räcker för min del.
Mitt mål är alltså att få jobb på akuten som sjuksköterska och för familjens skull jobba natt tror jag, men det återstår att se ;)
Ja, lite tankar från min en solig söndag! Utöver det så städar vi och gör fint här hemma idag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar